livlös, menlös, arbetslös

Jag har lite småångest inför den här hösten och det faktum att jag efter min sista jobbardag nästa vecka står arbetslös och skollös för första gången i mitt liv. Att man planerar att flytta och plugga till våren gör inte saken lättare, man längtar ju inte direkt mindre då man inte har mycket att göra här hemma... Jag får hoppas att vissa av mina kompisar stannar här hemma så jag har någon att umgås med och att visa sticker så kan jag fara runt och hälsa på folk och få något att göra! Yey! Snart är det väl vinter med till råga på allt...Årstiden från helvetet som aldrig vill ta slut. Varför ska man tvingas ha vinter och kyla ett halvår och sen ska tre andra årstider dela på den andra halvåret?? Inte okej. Snö och mysmörkt fram till nyår, sen kan det vända. Någon som kan ta ansvar för den delen? Gud? Kungen? Reinfeldt? Nån?
Detta kommer bli en tung vinter. suck!

Det där med att ta tag i saker...

Mitt rum har varit ett stort kaos i alldeles för lång tid nu. När jag då är ensam hemma mellan jobbarpassen, vänner-dvdn tog slut och jag inte har något annat att göra - DÅ tar jag tag i saker efter en lång tid. Mamma - rummet är dammat och rent. Pappa - jag lånade dina skruvmejslar och skruvade ner stereohylla och cd-ställ för att sedan göra mina smyckeshängen där istället. Nu blir han stolt över mina skills. Nog hade jag G i träslöjd allt, men skruva kan ja. Händig man har blivit. Nu ska jag fortsätta så jag blir klar innan jag ska göra mat och åka och jobba igen. Hur många vuxenpoäng får jag idag tro??

Hemska händelse

Jag har bevittnat ett mord. Japp, det var inte kul. Sitter i soffan och tittar på vänner så hör jag ett rejält skrik utanför, som inte alls lät så trevligt. Springer ut och tittar och vad ser jag, JO en stor jävla fågel sitter mitt på vår vändplan med klorna i en annan sprattlande liten fågel. Jag blev så arg så jag sprang ut så kanske han skulle släppa fågeln och sticka men det gjorde den inte...Eller jo, den stack men tog den stackars fågeln med sig. Jag var väldigt nära att börja böla för den lilla kraken! Tur det regnar så är det kanske nån som bölar. Hoppas fågeln dog snabbt så den slapp lida. Vila i frid lilla fågeln. Och dra åt helvete stora fågelskrälle!

Sandras djupa tankar...

VARFÖR finns det inget motsattsord till törstig?
VARFÖR blir man alltid sådär olidligt kissnödig så man knappt kan gå precis när man kommer hem så man nästan hänger på dörrhandtaget och inte vågar röra sig?
VARFÖR innehåller en köpt tacotallrik sådan enorm mängd tacochips? Finns det någon som äter upp allt?
Ba undra liksom...

Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer.

Stormässan igår kväll var riktigt rolig och jag gick och lade mig med ett väldigt snurrig skalle. Lika kul var det dock inte på vägen hem när jag lade mig skönt tillrätta i baksätet och Angelica bestämmer sig för att tvärnita så jag ramlar av sötet och ner på golvet. Hon och Therese tyckte dock att det var mycket roande.
Idag är det en sån där trevlig söndag när jag helst skulle vilja dra upp håret i tofs på skallen och gå till jobbet i mina goa rosa mysbrallor. Men eftersom vi ska till Alfta och se karnevalståget med jobbet ska jag väl kanske göra en ansträngning att se lite respektabel ut...Sen är problemet med vad fanken jag ska äta till lunch. Var sugen på en god pannkakslunch och så fanns det inte ett enda ägg. besviken eller vad?

Fredag

Jag är typ såhäääääär festsugen. Så sitter jag å tittar på två öppna vinflaskor bredvid mig, ingen av dem tillhör mig tyvärr...Det enda som tillhör mig är glasen vinet dricks ur. Men eftersom den ena vinpimplaren är ute och röker och den andra gör sig ordning vräker jag i mig de nypoppade popcornen. Nåt ska man ju få liksom.
Trevlig helg.

Rejäl bildbomb från en kanonvecka på vackra Gotland


If there is a will, there is a way

Det är en sådan här dag och ett sådant här inlägg som man vill skriva långt och betydelsefullt. Men samtidigt den dag då det inte behövs. Det är idag exakt ett år sedan min telefon ringde där jag satt på balkongen i Nerja och fick jag fick beskedet att min mamma hade bröstcancer. Ett helt år sedan våran värld vändes upp och ner. Så mycket har vi gått igenom sen dess och aldrig hade vi kunnat anat hur den här dagen ett år senare skulle se ut. Världens finaste och starkaste mamma. Och viktigast, du är frisk.
Ord är överflödiga en dag som den här. Allt som betyder något är att du mår bra. Tre ord är allt som behövs:
Jag älskar dig ♥

Fina nerja

Ett år sen packade vi iväg oss. OJ va jag vill göra om den resan igen. Fler gånger om det skulle gå.

Back on track

Efter en veckas välbehövlig och underbart skön Gotlandssemester är jag nu hemma och back on track. Nu laddar ja om för Kreta om tre veckor!! Nu ska jag packa ur min väska, kanske passa på att städa rummet, försöka trycka in en promenad, ner och vaccinera mig och sen ska jag på arbetsförmedlingen. Jobblivet och verkligheten - here I come. Ja som trodde att ja inte skulle ha nå å göra idag...pyttsan.
Tjing.

Gotland bland får och kenodragare

Packar bilen och far en vecka till en av jordens bästa platser.
Hörs då, huj.

So I wait for fate to find me


Persmässa

Solen sken och det var en pretty great sommarkväll igår. Men den var väldigt kul. Förutom att min röst försvann så fort vi kom till mässan. Alla trodde jag skrikit mig hes till Svenne Rubins som jag inte ens var där och såg...Men någon hade sett den bakom baren i slänten ner mot vattnet när jag frågade så jag får leta den där idag, för den kom aldrig hem inatt. Ikväll blir det en lugn kväll dock i kontrast till igår. Lämnar byn och far mot Gotland kl 6 imorgonbitti så det blir nycktert, lite jobb åt handbollen på mässan, Kôlbulle och sen hem och sova. Känns just nu rätt skönt faktiskt. Något annat som känns skönt är Gotland. Som sjutton också.

Min födelsedag

Ja jag fyllde ju också år ja! Igår va det minsann. Fylla 19 en torsdag och vara fökyld. Rätt så oparty va? Inte 18 inte 20 utan 19...Jäkla mellanåldrar. Men om ett år är jag 20 den här tiden! Det är ju kul att tänka. Förutom att jag fick en förkylning i present i år igen (hur påhittigt var det liksom...?) så fick jag lite trevlig dryck, pengar och tågbiljetter och boende i Göteborg två dagar i september. För JAAAAAG ska få uppfylla min lilla dröm om att se Håkan på hans hemmaplan i Götet!! Lycka eller vad? Inte så illa pinkat att fylla 19 ändå alltså.
.
Förresten. När man dagen efter sin födelsedag får för sig att svara på allas grattis-inlägg på facebook så ska man tänka om. Man tröttnar...Och efter ett litet tag är "Tack" världens fulaste ord och man undrar om det verkligen heter så??

Pappsens födelsedag - Grattis! ♥


JAA!

Öppnar kylskåpet och pappa har köpt kaviar ändå. Min frukost är räddad. THANK YOU!

Bakissöndag

De har varit få den här sommaren som sagt, men idag är faktiskt en sådan där bakissöndag som jag inte kan påstå att jag saknad. Plus för att jag inte känner mig nå bakis! Inte mer än att jag bara är väldigt seg, än så länge iaf. Hade en kanonkul kväll på yran igår och har äntligen fått dansa lite för första gången på ja vet inte hur länge. Nu ska jag fixa mig lite frukost och dunka ner mig framför tvn igen. Mycket ledsen över att vi inte har någon kaviar hemma, det är ju typ ett måste dagen efter man festat...depp.

Tankar till vårat grannland

Satt vid köksbordet idag på jobbet, helt tyst och ensam bredvid radion. Radion som pratade om händelsena i Norge, räknade upp dödsantalt och intervjuade överlevande. När man ser bilderna från Oslo är det som att se en krigsdrabbad stad i något av länderna i mellanöstern. Men det är det inte - Det är Norge. Vårat grannland. Tårarna trängde upp sakta men säkert när jag lyssnade på radion. Jämförelser till terrorattacken vid World Trade Center. Ett dåd värre en något annat världen har skådat under jättemånga år. När allt börjar gå in vill jag bara grina. Det här är på riktigt helt. jävla. sjukt! Norge liksom, vårat grannland! Hade lika gärnat kunna varit vi. Så berättar Angelica att vissa svenskar i den facebookgrupp hon är med i som heter "svenskar i Oslo" driver med händelsen. Hur omogen och respektlös man måste vara för att göra något sådant finns det nog inte ord för. 92 personer var den sista siffran jag hörde. 92 oskyldiga personer som fått satt sitt liv till för en sådan idiot! Att skämta om en sådan sak är fan ett brott i sig. Min sysetr bodde nyss i Oslo. Jag har en kompis som är där på besök och som hörde explosionen!! 92 familjer har mist någon de älskar för att en jävla högerextremist valt att bomba mitt i Oslo och sen med ett leende skjuta ihjäl över 80 osyldiga ungdomar på en ö. Den som vågar skämta om en sådan sak har fan ingen skam i kroppen.

göshanimej va slut

Det må vara skönt att komma in efter en springtur och bara kunna ramla ihop och slippa ta ett steg till. Men segheten som kommer därefter är inte lika kul! Jag känner mig som en lealös fisk ibland, kroppen bara är liksom...Men nu har ja gjort mig en sketagod smoothie och dunkat ner mig här och samlat krafterna igen. Tittar ut och är glad att jag sprang när jag väl gjorde det eftersom det började pissregna typ två minuter efter att jag kommit hem.
Nu ska det duschas och donas och sen iväg på jobbet och direkt vidare på Brännbollsyran ikväll. Hoppas på en kul kväll.
.
Förresten måste jag ju bara säga något om det här i Oslo. Fy fan! Vart är världen på väg? Tack gode gud att Angelica inte är kvar. Hemskt.

In my head

Har konstaterat tre saker de senaste dagarna:
1. Att sjunga jättejättehögt i bilen när du är ensam är helt sjukt kul. Och jag undrar alltid hur väl det hörs ut om ja kanske inte åker så snabbt?? Musik hörs ju väldigt väl liksom.
2. Man känner sig aldrig så ful som när man sitter hos frisören. slickat hår fullt med färg, öronen rakt ut och en plastpåse på huvudet. Hey gorgeous. Där lär man inte träffa sin drömprins, det är ett som är säkert. Ska va om han råkar vara blind då.
3. Jag längtar mer än någonsin efter att flytta! Jag inreder min blivande lägenhet i huvudet konstant och blev helt pirrig av att titta på home-avdelningen i H&Ms höstkatalog. Allt detta kan bero på att jag numera inte har en skola att återvända till i höst, vet att ja ska söka skola till våren och nu bara har en höst och vinter framför mig med att raffsa ihop alla slantar jag kan få för att överleva ett kommande studentliv. Ett halvår bort. Dra mig baklänges vad nära ändå, när man bott hemma i 19 år liksom.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0