sandraniilsson

För nån månad sedan skrev jag om att jag längtade efter att promenera med Bella och höra knastret under stövlarna. Det gjorde jag ikväll. Snön hängde från träden och snöflingorna glittrade i skenet från gatlyktorna.

Idag är dagen då man får veta om man kommit in på sina högskolor, universitet, kurser och så vidare...

Vilken dag. Jag är helt slut.

Här går man jämt och hoppas och hoppas på att få hoppa in och jobba på dagis någon mer gång så ringer två stycken med 5 min mellanrum imorse...Typiskt. Har precis kommit hem från Backa där jag jobbat idag och bakat pepparkakor med barnen, myspys. Dock mindes jag inte att vi var ute så länge och lekte när jag gick på dagis! Jag kommer bara ihåg rasten på låg och mellan som var 20-30 min. På dagis leker man minsann ute i två timmar och mina tår som inte har mycket till blodcirkulationen värkte bra på slutet i mina tennisskor. Men barn är kul!

Fy fan vilken kall dag. Det snöar och det är minusgrader så det är ju faktiskt bra, ju kallare desto större chans till mer snö. Men när man har hund blir det jobbigt igen. Jag vill se snön genom fönstret och bara konstatera av termometern att det är kallt. Inte behöva ut i skiten... Usch. Det är en sådan där småless dag i Sandras värld.

Hammarbys damlag, det lag som jag och Frida hade praktik i i våras, kom hit över helgen och för en träningshelg. Så efter trevlig kväll på IP igår med tacos och bowling, som Edsbyn vann, och två stycken rejälta tuffa träningsmatcher idag är min kropp glad för lite sömn. En toppenhelg med handboll på en hög och fruktansvärt kul nivå. Önskar att vi kunde möta lag som detta oftare.

Bestämde igårkväll att jag skulle kliva upp tidigt idag och ta en springtur i kygel med Bella. Men när jag hörde mamma låsa dörren imorse och insåg att hon inte hade väckt mig som jag bad om undrade jag varför. Sen lyssnade jag lite till och insåg varför. Jag behövde inte dra upp någon rullgardin för att förstå vilket väder det var, det stormade och piskade regn utanför så det var inte klokt. Glöm den löpturen tänkte jag och drog täcket över huvudet och somnade om. Men sen minsann ringer mamma och väcker mig, då har allt vad skitväder blåst bort! Blåhimmel och lugna vindar. Löpturen blev dock utbytt mot en långprommis med Elin.

Efter några veckor med ett skitinternet (död åt mobilt bredband) så har vi återigen ett fast och som pappa sa, jag har fått livet tillbaka. Det har alltså inte varit normalsegt utan extremt jäkla megasegt. Som att kasta in en snigel, sengångare och sköldpadda tillsammans i datan. Det säger nog sig själv. Att försöka fixa julklappar har varit ett helvete. Men nu är man back on track. Hoppas jag...Peppar peppar, sluta inte funka snälla.

Puss ♥

Har haft en fin avslutning på denna helg med att bli bjuden på middag hos Emma och Niklas. Vi åt god mat, efterrätt och drack glögg. Och så började det snöa när vi åkte från träningen!!! Äntligen! Det må vara lite, men det är iaf liiiite vitt. Helt plötsligt blev första advent lite bättre.

Startade dagen med milen i kygelvallen med Elin och Angelina. Jäkligt skönt sätt att börja en lördag på. Det som är bra, och samtidigt det jobbiga, med kygel är att det är så enormt många backar så lår och rumpa får sig en jävla omgång. Nu sitter jag nyduschad och upprkupen i soffan i min nya stora myskofta och kollar på handboll på tv. Senare ikväll ska jag ha myskväll med tjejerna. Lördagar är fina.

Sista behandlingen avklarad. Mamma beskrev känslan att gå ut från sjukhuset igår som en stor lättnad. Sen kramade jag henne. Hårt och länge ♥

Imorgon: Jobb