sandraniilsson

Som genom ett mirakel har ångetklumpen i min mage blivit betydligt mindre på bara några minuter. Skolångesten som plågat mig sen julafton var slut ungefär, som fått mig att nästan vilja grina av tanken på skolarbetena, är borta. Eller borta var att ta i, inte fan längtar ja. Men helt plötsligt känns allt mycket lättare. En termin är allt vi har kvar, en enda ynka, pluttigen liten termin. Då kan man kosta på sig att anstränga sig utan att pressa sig själv för mycket ändå. Vi går mot vår och ljusare tider för sjutton! I mars drar jag och Elin till Oslo till syster och till Håkan och efter det börjar våren på riktigt, snön smäller bort och man kan sitta ute på stentrappan på hålen och låta solen värma våra bleka små ben :D Våren är underbar, och därefter kommer sommaren och därmed kommer bal och student. Allt blir vad man gör de till, det här inlägget ska jag komma ihåg om några veckor när jag ligger med huvudet på tangentbordet och stönar över mitt plågsamma arbete på internationella realtioner. Det är det sista vi gör. Säger som Ted Gärdestad: