sandraniilsson

För några månader sen dansade jag, Anna, Frida och Elin runt i klassrummet till Kobojsarna – Studentsången. Det spratt i benen och tanken på att en dag kunna mena det vi sjöng gjorde oss hysteriska. Då kändes Juni nära, men ändå så långt bort. Nu sitter jag här i min soffa och ser ut över ett bord dukat med servetter med studentmösse-tryck och blåa och gula ballonger pryder lampor och bord. Alla rusar omrking och donar för att få klart allting och ute luktar det grillat. Imorgon tar jag studenten och det känns helt jävla sjukt!