sandraniilsson

Och efter att vi fått beklaga oss ett tag kom han med ett tips på hur vi skulle göra det lite lättare för oss, vi skulle hitta guldklimparna i vardagen!

.

Det var inget dumt tips han kom med den där Jens. I den vardag jag lever i nu är det dags att plocka fram de guldklimparna igen. Trots det faktum att vi går mot mörkare tider är jag mer uppåt än någonsin. För ett tag sedan bestod mina blogginlägg av depp och att jag inte hade något liv och att jag ville flytta. Det vill jag såklart än, men någonstans på vägen blev jag sådär smånöjd med tillvaron. Varför? Jag hittade guldklimparna!

.

En guldklimp är att veta att jag fått börjat vikarierat lite och att jag med glädje ser fram emot att kliva upp kl 06.30 på tisdag för en heldag på högstadiet! En annan är att ha myskvällar tillsammans med finaste bästis som jag vet blir kvar här minst lika länge som mig, och därför kommer jag inte vara ensam om så alla mina andra kompisar flyttar inom snar framtid. En tredje är att ligga i Elins säng med henne och Matilda och driva med Elin när hon, iförd sin skejtarkepa, går in på www.thelongboardstore.com och funderar på "hur mycket det är värt att pröjsa för en longboard?". Eller att strax därefter komma hem och köra in näsan i pälsen på en nybadad, väldoftande och mysig vovve. Eller att se min arbetslösa tid som en tid att bara ta det lugn och göra det jag känner för. Ta en extra lång promenad med Bella för att jo, det är faktiskt bara skönt och inte alls tråkigt och jobbigt. Och snart kommer det att knarra fint under skorna under dessa promenade då snön ligger vit på marken. Sandra hatar kyla och är inget big fan av vinter. Men det är efter de sista nyårsraketerna är skjutna! Fram tills dess kramar jag snöbollar, drar på mig mössan, förbannar kylan och längtar till jul värre än en liten unge. Det är inte alltför långt kvar!

.

Så den finaste och bästa guldklimpen av dem alla. Eller snarare ett helt gäng guldklimpar. Ett gäng jag skulle gå genom eld och vatten för och som gör tiden jag bor kvar i Edsbyn så jävla värt det! Guldklimparna jag inte förstår att jag faktiskt kommer bli tvungen att lämna något tag. Världens underbaraste jäkla gäng, världens finaste jäkla handbollslag! Ikväll drog vi hem ännu en guldklimp i form av en seger mot Falun med 35-10 och jag kände att det vi har nu är något sanslöst bra som vi som kan ta hur långt som helst, bara vi fortsätter tro på det. Och det gör vi banne mig, utan någon som helst tvekan. The sky is the limit. Att sen åka bussen hem och med Kent i lurarna stirra ut på vägen i mörkret är en sådan fin liten del i bara i sig själv.

.

En guldklimp är att mitt i natten ligga med en laptop i knät och skriva ett milslångt blogginlägg om livets guldklimpar och egentligen skita fullständigt i om någon kommer orka ta sig igenom texten för att läsa denna rad. Skrivandet i sig är en guldklimp, det gör mig glad och lätt.

Det må vara mycket text, men varende ord är skrivet med ett leende på läpparna.

Jag kräver inte mer just nu, det här gör mig lycklig.