sandraniilsson

Kreta nästa - Ses om en vecka!

Mamma frågade precis om jag hade koll på mitt pass. Det har jag, men det vore faktiskt bra typiskt mig att noggrant gå igenom all packning i huvudet och så är passet spårlöst borta. Så har jag koll på det? Jajjemän! Hade jag tänkt på det? Nope, inte alls... Har fullt sjå med att tänka ut att jag har tillräckligt många klänningar, trosor och hårgrejer med mig. Passet var väl en världslig sak.

Resväskan står vidöppen på golvet, sängen är full av kläder. Nu ska det packas för värmen!! När det regnar ute och jag drar på mig skinnjackan när jag går ut är det rätt skönt att kunna packa väskan full av blommiga och färgglada sommarklänningar. Det ger lite energi i denna gråa värld! Imorgon ska det växlas pengar, ätas pannkakslunch hos farmor och dona med det sista. 10.30 går tåget på lördag. Nedräkningen kan börja.

Sitternedhasad i soffan på jobbet och tittar på tv. Om tre timmar är jag officiellt arbetslös. Hej fattiga liv! Typ. Men men, vad gör man? Jo man tar med sig fika och joinar vännerna på deras kräftskiva. Och på lördag drar jag till kreta. Livet tar jag tag i senare. Så det så.

Som vanligt när jag känner mig sådär lite förvirrad på nattkvisten (ja, alla högskoleutbildningar har satt panik i min skalle) går jag gärna in och tittar på bilder på facebook eller i något av album jag har på datorn. Småler för mig själv när gamla bilder dyker upp. Bilder från en av alla studentutgångar, otaliga bloggbilder eller en glömd festkväll. Och när jag gör det spelas plötsligt Nickelback – Photograph på spotify och textraden "look at this photograph, everytime I do it makes me laugh" hörs...

Vill till Uppsala...

Skivor brända, väskan ska packas och lunchen ska komma i magen. Sen hoppar jag, Angelica och Julia in i bilen och far till Märsta över helgen för ett tränarsymposium. Men det börjar imorgon, så idag och ikväll vankas det strosande och mat i stockholm och sen hotellhäng för hela slanten! Ska ligga som döda sillar i varsin gosig säng och drömma om hotellfrukosten som väntar på oss imorgonbitti...mmm.

Håkan Hellström – Aprilhimlen

När jag var liten trodde jag typ att han stoppade upp en lypsyl i näsan och jag kan bara inte ha varit ensam om den tanken. Vem fan visste vad en inhalator var när jönssonligan kom liksom? Dom är iaf mysiga och bra mycket trevligare än den satans nässprayen. Det är som att stoppa upp en vixblå i näsan, friskt och härligt! Jag rekomenderar inte att ha den uppstoppad i näsan för länge bara, det blir liksom väldigt starkt då. Trots att man försöker andas med munnen. Nu har jag haft den där så pass länge att min snok börjar vänja sig, bara jag byter sida med jämna mellanrum. Mina näsgångar är nu så uppfriskade att det snart börja trilla isbjörnar ur den. Att ta ett djupt andetag genom näsan är numera som att andas in hela grönland. Och nu började jag nysa. Slut på det roliga...

Fick jag den i skallen? i ryggen? Missade den mig?

Idag hände det två roliga saker på jobbet:

Jag har lite småångest inför den här hösten och det faktum att jag efter min sista jobbardag nästa vecka står arbetslös och skollös för första gången i mitt liv. Att man planerar att flytta och plugga till våren gör inte saken lättare, man längtar ju inte direkt mindre då man inte har mycket att göra här hemma... Jag får hoppas att vissa av mina kompisar stannar här hemma så jag har någon att umgås med och att visa sticker så kan jag fara runt och hälsa på folk och få något att göra! Yey! Snart är det väl vinter med till råga på allt...Årstiden från helvetet som aldrig vill ta slut. Varför ska man tvingas ha vinter och kyla ett halvår och sen ska tre andra årstider dela på den andra halvåret?? Inte okej. Snö och mysmörkt fram till nyår, sen kan det vända. Någon som kan ta ansvar för den delen? Gud? Kungen? Reinfeldt? Nån?

Jag har bevittnat ett mord. Japp, det var inte kul. Sitter i soffan och tittar på vänner så hör jag ett rejält skrik utanför, som inte alls lät så trevligt. Springer ut och tittar och vad ser jag, JO en stor jävla fågel sitter mitt på vår vändplan med klorna i en annan sprattlande liten fågel. Jag blev så arg så jag sprang ut så kanske han skulle släppa fågeln och sticka men det gjorde den inte...Eller jo, den stack men tog den stackars fågeln med sig. Jag var väldigt nära att börja böla för den lilla kraken! Tur det regnar så är det kanske nån som bölar. Hoppas fågeln dog snabbt så den slapp lida. Vila i frid lilla fågeln. Och dra åt helvete stora fågelskrälle!

VARFÖR finns det inget motsattsord till törstig?

Stormässan igår kväll var riktigt rolig och jag gick och lade mig med ett väldigt snurrig skalle. Lika kul var det dock inte på vägen hem när jag lade mig skönt tillrätta i baksätet och Angelica bestämmer sig för att tvärnita så jag ramlar av sötet och ner på golvet. Hon och Therese tyckte dock att det var mycket roande.

Jag är typ såhäääääär festsugen. Så sitter jag å tittar på två öppna vinflaskor bredvid mig, ingen av dem tillhör mig tyvärr...Det enda som tillhör mig är glasen vinet dricks ur. Men eftersom den ena vinpimplaren är ute och röker och den andra gör sig ordning vräker jag i mig de nypoppade popcornen. Nåt ska man ju få liksom.

Det är en sådan här dag och ett sådant här inlägg som man vill skriva långt och betydelsefullt. Men samtidigt den dag då det inte behövs. Det är idag exakt ett år sedan min telefon ringde där jag satt på balkongen i Nerja och fick jag fick beskedet att min mamma hade bröstcancer. Ett helt år sedan våran värld vändes upp och ner. Så mycket har vi gått igenom sen dess och aldrig hade vi kunnat anat hur den här dagen ett år senare skulle se ut. Världens finaste och starkaste mamma. Och viktigast, du är frisk.

Efter en veckas välbehövlig och underbart skön Gotlandssemester är jag nu hemma och back on track. Nu laddar ja om för Kreta om tre veckor!! Nu ska jag packa ur min väska, kanske passa på att städa rummet, försöka trycka in en promenad, ner och vaccinera mig och sen ska jag på arbetsförmedlingen. Jobblivet och verkligheten - here I come. Ja som trodde att ja inte skulle ha nå å göra idag...pyttsan.