sandraniilsson

Packar bilen och far en vecka till en av jordens bästa platser.

Ja jag fyllde ju också år ja! Igår va det minsann. Fylla 19 en torsdag och vara fökyld. Rätt så oparty va? Inte 18 inte 20 utan 19...Jäkla mellanåldrar. Men om ett år är jag 20 den här tiden! Det är ju kul att tänka. Förutom att jag fick en förkylning i present i år igen (hur påhittigt var det liksom...?) så fick jag lite trevlig dryck, pengar och tågbiljetter och boende i Göteborg två dagar i september. För JAAAAAG ska få uppfylla min lilla dröm om att se Håkan på hans hemmaplan i Götet!! Lycka eller vad? Inte så illa pinkat att fylla 19 ändå alltså.

De har varit få den här sommaren som sagt, men idag är faktiskt en sådan där bakissöndag som jag inte kan påstå att jag saknad. Plus för att jag inte känner mig nå bakis! Inte mer än att jag bara är väldigt seg, än så länge iaf. Hade en kanonkul kväll på yran igår och har äntligen fått dansa lite för första gången på ja vet inte hur länge. Nu ska jag fixa mig lite frukost och dunka ner mig framför tvn igen. Mycket ledsen över att vi inte har någon kaviar hemma, det är ju typ ett måste dagen efter man festat...depp.

Satt vid köksbordet idag på jobbet, helt tyst och ensam bredvid radion. Radion som pratade om händelsena i Norge, räknade upp dödsantalt och intervjuade överlevande. När man ser bilderna från Oslo är det som att se en krigsdrabbad stad i något av länderna i mellanöstern. Men det är det inte - Det är Norge. Vårat grannland. Tårarna trängde upp sakta men säkert när jag lyssnade på radion. Jämförelser till terrorattacken vid World Trade Center. Ett dåd värre en något annat världen har skådat under jättemånga år. När allt börjar gå in vill jag bara grina. Det här är på riktigt helt. jävla. sjukt! Norge liksom, vårat grannland! Hade lika gärnat kunna varit vi. Så berättar Angelica att vissa svenskar i den facebookgrupp hon är med i som heter "svenskar i Oslo" driver med händelsen. Hur omogen och respektlös man måste vara för att göra något sådant finns det nog inte ord för. 92 personer var den sista siffran jag hörde. 92 oskyldiga personer som fått satt sitt liv till för en sådan idiot! Att skämta om en sådan sak är fan ett brott i sig. Min sysetr bodde nyss i Oslo. Jag har en kompis som är där på besök och som hörde explosionen!! 92 familjer har mist någon de älskar för att en jävla högerextremist valt att bomba mitt i Oslo och sen med ett leende skjuta ihjäl över 80 osyldiga ungdomar på en ö. Den som vågar skämta om en sådan sak har fan ingen skam i kroppen.

Det må vara skönt att komma in efter en springtur och bara kunna ramla ihop och slippa ta ett steg till. Men segheten som kommer därefter är inte lika kul! Jag känner mig som en lealös fisk ibland, kroppen bara är liksom...Men nu har ja gjort mig en sketagod smoothie och dunkat ner mig här och samlat krafterna igen. Tittar ut och är glad att jag sprang när jag väl gjorde det eftersom det började pissregna typ två minuter efter att jag kommit hem.

Har konstaterat tre saker de senaste dagarna:

Sommarn rullar på. Jag har börjat jobba igen och spenderar resten av dagarna med att inte göra så mycket alls. Den här sommaren måste ju gå till historien som den där jag gjort allra minst saker. I alla fall hittills. Vad hände med sommaren då vi åkte och campade, eller sommaren då vi ragglade runt sådär jättelyckliga på P&L eller sommaren då jag åkte till Spanien två gånger på en måndad? Jaha, de var förr de ja. Såhär är det att ta studenten, då skaffar alla jobb eller flyttar och så spenderar man mer tid med kortspel med familjen i stugan än vad man pimplar vin med tjejerna. Men that's life, var sak har sin tid! Nu har jag ju faktiskt mycket att se fram emot de två kommande månaderna så jag tänker då inte klaga. Gotland, Märsta, kreta och därimellan lite fest å lite stojj och jobb som trappas av. Se där - Där kommer den fina sommaren igen!

Hänne ligger jag, utslagen i Annas stora bäddsoffa. Anna den stackaren fick masa iväg sig till jobbet för en och en halv timme sen medan jag lugnt kunde ligga kvar och dåsa. Gårkvällen innehöll det allra mesta, både Göteborgasre som inte hade alla fåglar hemma och även ett spontant men inte så genomtänkt bad på vägen hem... Men kul hade vi. Lär ju inte glömma det på ett tag iaf. Nu ligger jag och födriver tiden här innan Angelica och mamma kommer ner med lite kläder så jag kan ta mig ut härifrån. Tack gode gud att dom skulle ner till Gävle idag så jag kan få skjuts hem. Och torra kläder... De andra är lite blöt. Wonder why?? Fast sist jag kolla spöregnade det ute så de skulle väl inte märkas någon skillnad om jag gick ut med dem på mig. Förrutom att jag kanske skulle dra på mig en förkylning då kanske.

Tandborste, kläder och vin nedpackat. Nu tar jag och drar till Gävle för lite shopping och trevligheter med världens bästa Anna! Snälla, söta, rara Gävle - VAR SOLIGT!

Här ligger jag vaken klockan 02.55. Hade det varit en vanlig tisdagskväll skulle jag gått och lagt mig när jag började gäspa när klockan var runt 23. Istället stannade jag uppe några timmar extra, trotsade tröttheten och åkte på midnattspremiär av Harry Potter och dödsrelikerna del 2! Den allra sista filmen liksom. Någonsin. EVER! Jag gick på lågstadiet när första filmen kom...En ny film varje år sen dess. Sen nu ba pang poff slut. Himla tråkigt alltså. Men filmen var en värdig avslutning, så bra bra bra. Den allra bästa t om va nästan? Nu ska jag sova och vaknade till en ny ledig dag. Jag gillar att ha en ledig vecka, ingenting att klaga på liksom.

Jag gillar inte Chris Keller, men jag gillar Tyler Hilton.

Sista jag tänkte innan jag gick och la mig nyss var "imorron, då jäklar ska du städa rummet Sandra!!". Samma tanke som jag tänkt de närmaste dagarna nu. Sen hann jag inte mer än lägga mig så slog det mig, det ryktas ju om kalasväder imorgon! Käre värld, då har jag väl bättre saker för mig än att kuta runt i rummet med en dammtrasa. Städningen kan ta sig där solen inte skiner. Ja blåser runt dammet med min fläkt istället för att inte kvamna i värmen som är här inne. Städning är en värdslig sak. Lär väl regna nån dag mer under sommaren tänker ja så.

Idag är det en månad sen vi gick på bal. Alltså ca tre veckor sedan vi tog studenten. Vart tar tiden vägen? Något man längtat så länge efter var över på ett kort ögonblick och nu brukar jag tänka tillbaka på den dagen vi sprang ut på balkongen. Lyckan! Jag blir alldeles bölig av tanken. Nu är det mest bara jobb, jobb och jobb som gäller... Det är inte lika kul av någon anledning. Jag vill va student igen.

Chris Medina – What Are Words